Gnosjöområdet är vida känt för sin unika entreprenörsanda och sitt småföretagarklimat. Och begreppet ”Gnosjöandan” har de flesta säkert hört talas om. Och tråddragningen har spelat en avgörande roll för utvecklingen av företagandet i regionen.
I slutet av Sveriges stormaktstid, arbetade många av bönderna från de småländska skogarna på vapenfabriken i Jönköping. De var tvungna att söka arbete, då den magra jorden inte kunde försörja dem alla.
Men när krigen till sist var över, blev alla dessa vapensmeder utan arbete, och återvände hem till sina gårdar igen. Och med sina ingående kunskaper i järnbearbetning, hade de en god grund att stå på, när de på egen hand startade smedjor och hamrar. Men mest av allt startade de tråddragerier. Först hemma på gården, men med tiden lärde man sig att utnyttja kraften i vattendragen.
I slutet av 1800-talet fanns det över 100 tråddrag och ett 30-tal räckhammare i socknarna runt Gnosjötrakten. Järnet hämtades från bruken i Nissafors, Eckersholm och Götafors. Det tunga järnet bars till fots de 1,5 milen till verkstäderna. Än idag kallas denna sträcka ”järnbärarleden”.
Männen lämnade hemmet i måndagsmorgonens gryning, och stannade sedan hela veckan. En fläskbit användes för att smörja tråden, och med hjälp av ett vattenhjul drogs metalltråden genom en så kallad ”dragskiva” för att den skulle tunnas ut. Och allteftersom tråden blev tunnare, flyttades den över till mindre hål, och proceduren upprepades.
Med tiden började man också att bearbeta tråden. För hand producerades strumpstickor, hyskor och nålar etc. De första, enkla maskinerna tillverkades, och med dessa kunde man väva metallduk, som snabbt blev mycket populär.
Dessa tråddragare skapade grunden för hela Gnosjös tillverkningsindustri.